Varje produkt som finns på plattformen publiceras och säljs av en partnersäljare som anges på produktsidan. Plattformen fungerar som en metasearch/marketplace: den underlättar upptäckt och checkout, men försäljningen genomförs av säljaren, som blir ansvarig för transaktionen.
Leveransen hanteras direkt av partnersäljaren. Paketet skickas från säljarens lager eller logistiknätverk och lämnas över till transportföretaget. Den här modellen möjliggör effektivare leveranser och säkerställer att beställningen hanteras av den som faktiskt har produkten tillgänglig.
På produktsidan hittar du ingredienser, allergener och näringsinformation enligt de uppgifter som tillhandahålls av säljaren eller producenten, det vill säga den officiella etiketten. Om du har allergier eller intoleranser rekommenderar vi att du noggrant kontrollerar produktsidan före köpet och kontaktar säljaren vid specifika frågor.
Plattformen har skapats för att lyfta fram och göra Made in Italy inom livsmedel mer tillgängligt. Vi väljer ut säljare inom e-handeln för livsmedel med sammanhängande sortiment och transparent information. Varje produkt är kopplad till en identifierbar säljare och en komplett informationssida: vi vill att köp här ska innebära att du handlar med förtroende.
Leveranstider och leveranskostnader beror på säljaren och destinationen. I kassan hittar du alltid en uppdaterad leveransuppskattning innan du bekräftar betalningen. För internationella leveranser kan tiderna variera beroende på land och transportör.
Från latinets «mitt bland länderna» för tankarna Medelhavet till klassicism, blandning och blå himlar på vilka man kan projicera en önskan: att lyckas fånga dragen hos en gemensam identitet. Om historikerns blick verkar motsäga idén om medelhavskultur – David Abulafia beskriver i denna volym området som splittrat, där mötet mellan kulturer även förr var undantaget i vissa kosmopolitiska städer och inte regeln – så är det muserna som dras till den. Den melankoliska och reflekterande tonen i sångerna som frammanas av den turkiske musikern Zülfü Livaneli, den legendariska gemytligheten och hyllningen av fritiden som Matteo Nucci lovordar betraktas med en blandning av fascination och förebråelse av länder med protestantisk prägel: den grekiska profilen hos homo mediterraneus kan på ett ögonblick förvandlas till en föraktfull karikatyr, synonym med slapphet och kulturell efterblivenhet. Hur man än vill definiera det framstår Medelhavet som krisdrabbat: försummat av Europeiska unionen, som endast ser de nordafrikanska och levantinska kusterna som ett hot och en energiresurs, är det en korsväg för en av historiens största migrationer. Medan hundratals miljoner semesterfirare varje år strömmar mot dess stränder, färdas hundratusentals människor i motsatt riktning genom en förvrängande spegel för att fly från krig, förföljelse och fattigdom. Den flytande väg som Homeros kallade den är alltmer militariserad, trafikerad och förorenad, förutom att den blir varmare och överfiskas. Sett från de nordafrikanska kusterna liknar den mer en mur som skiljer den arabiska världen från den europeiska än ett Mare nostrum – en källa till splittring och inte en korsväg för kulturer. Det vore klokare att lyfta fram dess mångfald än att söka efter en flyktig gemensam identitet, men kanske är medelhavskulturen inget annat än en känsla, och som sådan vill den inte höra på förnuftsskäl. Trots allt förblir den fascinerande, trygg och tröstande. Vid dess kuster får moderniteten inte fullt fäste, tiden flyter annorlunda och folken talar med varandra mer än på andra platser. Och tänk om homo mediterraneus fortfarande återstår att komma?
Pris inklusive moms
Från latinets «mitt bland länderna» för tankarna Medelhavet till klassicism, blandning och blå himlar på vilka man kan projicera en önskan: att lyckas fånga dragen hos en gemensam identitet. Om historikerns blick verkar motsäga idén om medelhavskultur – David Abulafia beskriver i denna volym området som splittrat, där mötet mellan kulturer även förr var undantaget i vissa kosmopolitiska städer och inte regeln – så är det muserna som dras till den. Den melankoliska och reflekterande tonen i sångerna som frammanas av den turkiske musikern Zülfü Livaneli, den legendariska gemytligheten och hyllningen av fritiden som Matteo Nucci lovordar betraktas med en blandning av fascination och förebråelse av länder med protestantisk prägel: den grekiska profilen hos homo mediterraneus kan på ett ögonblick förvandlas till en föraktfull karikatyr, synonym med slapphet och kulturell efterblivenhet. Hur man än vill definiera det framstår Medelhavet som krisdrabbat: försummat av Europeiska unionen, som endast ser de nordafrikanska och levantinska kusterna som ett hot och en energiresurs, är det en korsväg för en av historiens största migrationer. Medan hundratals miljoner semesterfirare varje år strömmar mot dess stränder, färdas hundratusentals människor i motsatt riktning genom en förvrängande spegel för att fly från krig, förföljelse och fattigdom. Den flytande väg som Homeros kallade den är alltmer militariserad, trafikerad och förorenad, förutom att den blir varmare och överfiskas. Sett från de nordafrikanska kusterna liknar den mer en mur som skiljer den arabiska världen från den europeiska än ett Mare nostrum – en källa till splittring och inte en korsväg för kulturer. Det vore klokare att lyfta fram dess mångfald än att söka efter en flyktig gemensam identitet, men kanske är medelhavskulturen inget annat än en känsla, och som sådan vill den inte höra på förnuftsskäl. Trots allt förblir den fascinerande, trygg och tröstande. Vid dess kuster får moderniteten inte fullt fäste, tiden flyter annorlunda och folken talar med varandra mer än på andra platser. Och tänk om homo mediterraneus fortfarande återstår att komma?
